Skillnaden mellan då och nu

nyph3

Den här bilden vill jag dela med mig av för att visa vad jag har lärt mig.

Dockan till vänster var den första jag gjorde, för lite mindre än två år sedan. Den högra är den nionde dockan jag gjort, om man inte räknar några mindre dockor.

Jag skriver aldrig ner mönster för mina dockor. Varje gång jag ska göra en ny är det lite som att börja om från början, även om det blir lättare för varje gång. Det finns en poäng med att göra så: utan mönster blir alla dockor olika. Efter att ha testat olika lösningar märker jag vilken teknik jag gillar mest. Hade jag skrivit ner och återanvänt ett mönster hade jag nog inte utvecklats lika snabbt.

Ett annat plus är förstås att varje docka blir unik, det gillar jag också.

Att hitta balansen mellan det verklighetstrogna och vad som ser bra ut är det svåraste. Till en början försökte jag få dockorna att se mer ut som riktiga människor. Nu har jag nästan börjat göra tvärtom. Jag inspireras av tecknade serier och anime för att hitta ett utseende jag gillar. Överdrivet stort huvud, långa ben och stora ögon gör dockorna lite mindre lika människor och mer som tecknade figurer.

Varför jag fastnat för att göra just dockor kan jag inte riktigt svara på. Jag har inga döttrar att ge dem åt och jag var inte särskilt besatt av barbiedockor när jag var liten. Det är nog människokroppen som fascinerar mig. Dessutom är det ganska svårt att få till och jag gillar utmaningar.

Publicerat av

Jag älskar virkning, särskilt amigurumi! I love to crochet, especially amigurumi!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s