Om att ha ont

liten

Jag skriver inte så mycket om mig själv på den här bloggen, utan mest om handarbete och mina hobbies. Men i dag tänker jag berätta hur det är att ha kronisk smärta.

För sex år sedan fick jag diskbråck och blev opererad. Det blev bra i några månader, sedan kom värken tillbaka i form av kronisk nervsmärta i ryggen, benen, ibland armarna. Så har det varit sedan dess.

Jag har provat allt läkarna haft att erbjuda, men inget har hjälpt. Varför vissa människor får kronisk smärta efter en skada verkar inte sjukvården kunna ge något svar på, men jag vet att jag inte är ensam om att ha det så här.

Vissa dagar kan jag ignorera smärtan så pass mycket att jag fungerar ganska normalt, andra dagar kommer jag knappt upp ur sängen. Jag kan bara gå ett tiotal meter innan det börjar göra mer ont. Stå är ännu värre, det undviker jag så mycket som möjligt. Jag sitter på en duschpall när jag ska duscha och på en hög stol när jag är i köket. Jag kan inte köra bil längre. Jag är nästan alltid hemma, jag har till exempel inte varit i en matbutik på fyra år. Tröttheten påverkar mig mycket, jag orkar inte alltid träffa folk.

Nu, efter att jag frågat efter det i stol2åratal, har jag fått en rullstol genom sjukvården. Det kanske kan ge mig möjligheter att göra saker jag undvikit så länge. Men det känns svårt att sätta sig i den. Jag kan ju gå lite grann, jag är inte förlamad i benen, ska jag faktiskt ha en rullstol? Kommer folk att titta på mig, vad kommer de att tycka? Jag borde inte tänka så, men jag gör det ändå.

Det som ger mig kraft att orka med är att göra sånt jag älskar att göra, att skapa vackra saker. Det och min underbara familj förstås.

Jag är ofta glad numera. Så var det inte för några år sedan, jag drabbades av depression och det kändes omöjligt att leva ett normalt liv.

Visst har jag dåliga perioder fortfarande. Allt är inte underbart som det kanske kan verka när man läser en blogg eller är inne på Instagram.

Men jag tror att jag är helt okej.

preview1

Publicerat av

Jag älskar virkning, särskilt amigurumi! I love to crochet, especially amigurumi!

4 reaktioner till “Om att ha ont

  1. Hej!
    Svarar här istället för på min blogg. 😏
    Har dom aldrig pratat om steloperation i ditt fall? Min sista steloperation gjorde att det lättade med nervsmärtorna, tyvärr har de kommit tillbaka, men jag fick i alla fall 6-7 år tillgodo med mindre smärta.
    Använder du rullstolen? Hur hår det för dig att sitta? Här ligger jag el står mestadels. Tycker så synd om dig, vet ju själv hur det är, det enda ”positiva” i mitt nuvarande tillstånd är att barnen är vuxna och inte bor hemma längre, så slipper de se eländet igen. Det var för mig en stor oro, ångest och båda att våra barn fick ta så mycket ansvar och se mig i så dåligt skick. Hur hanterar ni det? Kram på dig! 💙💙💙

    Gilla

    1. Jag har inte någon skada som man kan se på röntgen, det verkar snarare som att nervsystemet satts ur spel och då finns det inget att operera. Det skulle vara en annan sak om jag hade ett diskbråck.
      Jag använder bara rullstol när vi ska nånstans där man måste gå långt eller blir att stå, inte hemma. Det var absolut tyngre när vi hade småbarn. De är i skolåldern nu, men det går ingen nöd på dem tror jag. När jaghar dåliga dagar rycker deras pappa in, och jag försöker fokusera på det jag kan göra med dem som att pyssla osv. Mitt liv är helt ok förutom när det inte är det, kan man säga 🙂.
      Jag började följa din blogg pga handarbetet, lustigt att vi hade liknande problem!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s